Nokia 3310
Idag satt jag och en kär vän framför käksbordet och snackade minnen. Det fick mig att känna mig som en pensionär som levt lite drygt 67½ år, men också att känna en grym saknad. Och i dialogen gick vi tillbaka till något som bar på många timmar av ens förflutna. Telefonen
Det var den allra första. Det var den där med 7-up skalet och gummiknapparna som fick en att tänka tillbaka på så mycket. Och oj vad jag saknar att ladda ner pipiga ringsignaler och färglösa och fula bilder på snobben eller liknande. Spela snake och få sånadär fina SMS. Vilka dagar.
Varför gick allt så fort!?
Jag vill tillbaka till dedär dagarna igen.
Du, jag och våra Nokia 3310:or.
Det var den allra första. Det var den där med 7-up skalet och gummiknapparna som fick en att tänka tillbaka på så mycket. Och oj vad jag saknar att ladda ner pipiga ringsignaler och färglösa och fula bilder på snobben eller liknande. Spela snake och få sånadär fina SMS. Vilka dagar.
Varför gick allt så fort!?
Jag vill tillbaka till dedär dagarna igen.
Du, jag och våra Nokia 3310:or.
Kommentarer
Postat av: matildap
Haha, ja tiden går obegripligt snabbt :/ Den tiden då cassi hette på lunarstorm cassi_3310. Det var grymt!
Postat av: adam
haha bra där, blev lite orolig! :P
Postat av: Emelie
Jag har också haft en såndär. Jag var hemskt stolt över den fina, pixliga Harry Potter-bakgrundsbilden jag hade på den tiden :)
Trackback
