Helt och hållet Jens

Jag vet inte riktigt vad det är en som får en att stiga upp självmant innan klockan slagit 06:00 en onsdagsmorgon såhär i mitten på april. När jag klev upp var det bara att knalla ner för trappan och bemötas av dagens allra första solstrålar. På nåt sätt kändes det ganska bra.

Nyheterna hann rulla fyra varv innan jag kom mig iväg efter en snabbdusch. Sedan skrev jag NP-uppsatsen. Det var det bara att sitta och tjata på om vad man är stolt över i sitt liv. Någon kanske skrev om sig själv, men jag gjorde som de flesta andra. Det handlade om min familj och mina vänner, fast på obegriplig engelska.

Efter det skulle jag gå upp mot stadshuset och göra en intervju men som vanligt ödslade jag min tid på fel personer. Men jag fick ytterligare ett telefonnummer, så jag får pröva min lycka under morgondagen. Det börjar vankas stress och manusstopp här om ett tag.

Sen skulle jag upp och klippa mig. Det blev faktiskt rätt bra. Kanske inte märkbart men det känns skönt att slippa dra hårhelvetet från ögonen stup i kvarten.

Jag hann en sväng på krematoriet också. Det var 11 månader sedan jag var där sist, så samvetet började tala när jag gick förbi under rätt öppentid. Det finns inget annat ställe på hela jorden där stämningen är så tryckande som där.

Nä. Enough.
Det här blev alldeles för mycket.
Men vissa dagar måste man få ägna lite tid åt sig själv