Tre år kan verka kort tid, men

Det handlar om ett stort beslut ändå, det här med gymnasievalen.

Jag vet inte alls vad jag ska göra, och jag är ännu mer osäker än igår.

Igår droppade ett mejl in från Herr Grundström. Han skrev att de skulle anornda ytterligare en gratisresa till Uppsala i maj,  denna gång i Biologins fotspår. Sist vi var i Uppsala var det faktiskt riktigt kul, vi var en 11 pers som for ner. Umgicks, skrattade med och åt NV:are och käkade mat på McDonalds. Storstadsdrömmen. Varför inte åka ner ytterligare en gång?

Det gör att man återkommer till det här med gymnasiet. GUC ligger som i Uppsala, som är den bästa stad jag hittilis besökt i Sverige.
Tänk bussresor. Tänk snabbfrukost. Tänk att hela tiden prioritera och passa tider. Affärer, kvalitétsdagar. Ja, det känns helt otroligt om man skulle kunna byta ut det man har nu mot det. Träffa nya människor, få en ny start. Det finns som gränslöst med möjligheter. En större stad betyder ju mer val och chanser! Det finns inte här. Viljan finns ju att flytta, och jag börjar komma fram till vad det är som saknas.

Jag vet vad jag hamnar. Jag vet var jag stannar. Kiruna. I tre år till. Åren kommer gå fort. Men var?

Tankarna är riktigt röriga, och de är riktigt många också. 1 maj har jag iallafall valt. Och jag har vid den tidpunkten tagit reda på att jag är alldeles för feg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0